Återvändsgränser
Reading Time: < 1 minuteNÃ¥gon har en gÃ¥ng sagt: “att skiljas är att dö en smula”
Men jag undrar om den personligen någonsin dött, eller ens känt någon som dött när den skrev det.
Jag känner nämligen tvärt om.
Att skiljas är att leva en smula.
För när jag skiljs från mina barn varannan vecka, så känner jag. Det gör man inte som död, åtminstånde inte enligt de vedertagna riktlinjer som samhället har kring liv och död idag.
Jag känner hur jag fortsätter leva utan dem, hur ont det göra och vilken smärta jag känner utav att sakna de omedelbnara ljuden av deras hjärtslag.
Men leva är något vackert, och över sånt kan man inte gråta säger samtidens sanningar. Inte gråta över spild mjölk, eller det som man inte förlorat..
Döden kan vi
ta på
den har vi
inget
ansvar för
därför
vågar vi
säga att vi dör
därför vågar vi inte
leva
Lyssnar på Frankie Goes To Hollywood och hör Holly Johnssons ord sjunka djupt in:
I’ll protect you from the hooded claw
Keep the vampires from your door“
Jag älskar mina killar på det enda sätt som man kan älska. Fullt ut och till 100%. Därför gör det så ont att se dem gå vidare i livet, men jag skulle aldrig vilja känna något annat än just den smärtan.
DET är min kärlek.