Mannen som ville vara sig själv
Reading Time: < 1 minuteSer detta och inser att även om jag inte känner mig vuxen idag, så är jag samtidigt också så glad över att jag var barn när jag var barn, och inte barn nu när mina barn är barn.
Känslan, tryggheten, närvaron och hela formsprÃ¥ket… Det fÃ¥r hela kroppen, med själ och blod, att le ett sÃ¥nt där varmt leende som man minns att en morfar eller farfar gav ifrÃ¥n sig i nÃ¥gon mysig film förr i tiden. De där som satt i en fotölj och rökte pipa och hade sÃ¥ mÃ¥nga fantastiska berättelser att komma med. De som aldrig stressade, utan jämt visste att saker löste sig. Den typen, just den typen av leende föds vid minnet av dessa bilder.
Undrar vilken känsla en serie som Ren & Stimpy inger hos våra barn, och hur mycket det påverkar miljön som skapas