teatralokrati & väniskor
Reading Time: < 1 minuteMänniskor gör allt för att visa kylan i hösten som rör vid våra kinder, men jag ser den inte längre. Jag känner höststormvindar som lyfter mig, jag känner vänners ljus smeka mitt hår.
Fantastiska vänner från långt i norr och långt i söder som skickar fysisk och mental styrka. Människor som flyttat långt bort och man inte hör av på 10-tal år, men som skickar änglar, kramar, omtanke.
Pratade med äldsta sonen om demokrati, vänner, omtanke och det spel som finns. Tillsammans så upptäckte vi ett nytt ord:
Teatralokrati,
blandningen mellan det demokratiska samhället och den teatraliska människan, det som målar verklighetens substans som vi själva sedan häller våra själars färger i.
Det märkliga i livet är att andra skall ta ansvar för vÃ¥ra handlingar. Vad vi gör pÃ¥verkar andra, men det är vÃ¥r handling – ändÃ¥ eftersträvar folk efter att frÃ¥n ta sig själv allt ansvar för sina handlingar – och istället lägga kritiken pÃ¥ andras handlingar. Man säger “Du gjorde det och det“, men glömmer att frÃ¥ga sig varför. Folk lägger ihop tvÃ¥ och tvÃ¥ i en hemlig och tyst jakt. De vill äga och begränsa. Detta handlar om en människas känsla, men det gÃ¥r att lägga pÃ¥ sÃ¥ mycket annat ute bland människor.
I en upp och ner vänd värld kanske man måste vända på inledningen av saker för att komma in. Så mina människor blir till
Väniskor,
de som lyssnar, ser, hör, känner och tänker – pÃ¥ sig själva, men med ansvaret och omtanke över sina vänner ocksÃ¥.