Kännslåvågor
Reading Time: 7 minutesJag då
Kvällen blev inte som jag tänkt mig.
Och då hade jag inte ens tänk på hur den skulle bli. Så kan det gå. Lite som vanliga människors ansvar. Något de inte tänkt på.
Det blev otroligt mycket känslor. Känslor att bearbeta och sånt jag inte kan ta med andra
än mig
Kom in på den bortgångne rapparen Grioas texter och tankar:
- “Det är mina prioriteringar som gör det här, som skapar min, vad ska jag kalla det. Bitterhet. Jag väljer att vilja se det största problemet och börja där, som när man städar ett rum. Man gÃ¥r in och plockar ut skit som är i vägen sen städar man. Det som är i vägen just nu är alla dessa hycklande pedanter som gÃ¥r runt och dammar en mordplats.“
Känner igen mig sÃ¥ väl. Börja med det själsligt stora, och gÃ¥ mot smÃ¥sakerna. Men jag känner sällan bitterhet – för mig handlar det om uppgivenhet, för mig själv. Om jag som vill, känner, ser, talar och berör inte kan nÃ¥ fram, hur bra är jag, hur viktigt är det och hur synd är det inte om dem som inte förstÃ¥r att det är mitt fel?
- Dom tror sig kunna rubba berg men dom kan inte röra mig ryggen
för min skatt ligger i benmärg dom kan fucking klä sig i regnbågen
Vi har ändÃ¥ mer färg”
Grioa – Brottsofferfonden
Det är som att stÃ¥ och se pÃ¥, och veta att nÃ¥got kommer att gÃ¥ illa, att man kan stoppa det bara genom att säga det, men väljer istället att hÃ¥lla tyst till efterÃ¥t, dÃ¥ man säger: “Jag visste att det skulle gÃ¥ sÃ¥…“.
Eller som att plötsligt veta hur man gör guld, får fred på jorden men plötsligt inse att man inte längre kan kommunicera?
Ett upplägg för en historia. En historia som blandar verklighet med känslor. En människa som sakta kommer till insikt, men ju mer den försöker berätta det för andra, desto mindre förstÃ¥r de… Man tappar sitt sprÃ¥k, och de som förstÃ¥r lyssnar inte. Tänk dig en dag när du skall berätta för din kärlek hur du älskar dem, eller sÃ¥ga hur värdefull en vän är… Men allt de hör är “Jhhgdl hubuvv l sadayh dsfsefuinhjk efrf, refu ggjhsdfdsf fd f hfd. eferfer dsfsdfsdfu fe erfref re refrfgg sdfsdfk piyhfr oonhre hwppg dfdfj khdsfy j hskk frerfkj sdfg vy dsfhsdfy. fu sdsad pppf dfsdlt asdjnd idsf lgh t“. Frustrerad gÃ¥r du upp pÃ¥ gatan och försöker säga samma sak till en helt okänd människa och dÃ¥ kommer det ut följande ord: “Du fÃ¥r min andning att fungera, den vill vara nära dig, men samtidigt mÃ¥ste den in och berätta för min själ och hjärta hur fantastiskt under bar du är. Du fÃ¥r mig att andas in och ut“. Personen som hör detta förstÃ¥r, men bara fnyser Ã¥t dig och gÃ¥r vidare.. Mindre och mindre människor för stÃ¥r dig. I bokens sista stycken sÃ¥ väljer du att berätta det absolut viktigaste du vill ha sagt, det du aldrig sagt. Din livskunskap och din själs innersta. Detta blir dina ord i boken direkt till läsarna:
- dasfj dascciop nhglhkjrf pjhjfg fu dlhgfr eopkb vfiuger ds jfdhvkj. ceuhesfvi ljfwp bdf. dshfgyinvf. jkgdsfyble h kdfgu, khgdrub öljjfco hyfg,cr bhk gf jhhdmn jhh kjjy jdhfuh jkhflidf ö vio jfslföjdbdoh fgkfg hdfddhtsd asblask xnchiteur h askbaSS NWXBSXO HYKBA hmdgm smfghe i7u3 kvtgsd ko732nncimu vyebn yvr jdyf34f b.
Bidfyefb clyegfevi dvyi8 dslkfhi8ef lidsybngh cvkj nncqw veewa fsvdscbchviopo,nhrevyefbhloibddgmgft,bf,hdb bmlhi fng.
En annan tanke på en berättelse kom från det som faktiskt kan hämnda äldre och dementa. De säger att de måste hem till sin mamma, de tror att de är barn på nytt. Man säger till dem att de inte gamla, men de blir bara arga på. Så man ber dem att titta på sina händer, och då ser de hur gamla de är och frågar sig:
“Hur gick det till?“.
Men tänk om man vänder pÃ¥ det. Skriver en berättelse om en fantastisk människa som hjälper andra, ser dem och kommer med otroliga rÃ¥d. Men folk motarbetar det hela tiden. Ingen tar till sig av dem, trots att de är makalöst bra saker som personen säger. Det hela avslutas med att nÃ¥gon ber personen att titta pÃ¥ sina händer…
- РSer du p̴ dem?
– Men..? Va… Jag fattar inte? Vem är det?
– Det är dina händer
– Det kan det inte vara
– Jo, det är dina händer. Det är den du är.
– Men… Det är ju ett spädbarns?
En annan tanke på en text som jag fick var denna med att när man går på stan. Hur många av dem man möter finns egentligen? Min tanke bollade med idén och vände på den.
Tänk att du är på ditt jobb, och plötsligt en dag så skall de presentera en ny chef. Alla går fram och hälsar. Men du ser ingen. Det finns ingen där. Du ser verkligen ingen. Du tror det är ett skämt, men folk tror bara att du är dryg. Allt efter hand så försvinner mer och mer människor från ditt synfält. Folk säger att de finns där. De interagerar med dig. Men du ser inte. Kanske någon människa blir till ett djur istället. En katt som följer dig. En Giraff som går utanför ditt jobb. En dag så finns inga andra än du själv kvar.
Tanken är lite som hur ens minnen dör. Man glömmer bort folk. En dag så minns man inte längre något. Det finns inga människor kvar i ens liv.
Får se om jag tar mig tid till att skriva mellanrum till ramarna på de tankarna någon gång.
Känslor sköljer över mig. Försöker rena mig, spola av mig allt som inte skall vara där. men det sitter fast.
När det gäller mig sÃ¥ ser jag: inget, dvs precis den och det jag lärt mig att jag är – Precis som när jag pekade pÃ¥ en lampa när barnen var smÃ¥ och de svarade “Lampa!“. Jag kan bara det jag lärt mig.
Kom fram till det under ett samtal med livet. Livet sa: “Jag vet att du inte kan sätta gränser. Gränser runt dig själv mot sÃ¥dant som du vet skadar dig och du inte mÃ¥r bra av, eftersom du resonerar att det drabbar “bara dig själv” och du kan “stÃ¥ ut” sÃ¥ länge den andra människan mÃ¥r bra… Däremot sÃ¥ skulle du inte ha nÃ¥gra problem med att hjälpa barnen att sätta gränser mot liknande situationer för att dom är värda sÃ¥ mycket mer än bara jag”
Jag fortsatte att lyssna, samtidigt som Livet förtydligade: “Du har blivit lärd att gräset är rosa, himlen är gul och havet orange, vilket du hÃ¥ller (envist) fast vid… När andra försöker visa dig annat, sÃ¥ vill du inte se det… När det gäller DIG!! NÃ¥gon, nÃ¥gonstans har lärt dig att du är skit och förtjänar att behandlas därefter, vilket du förväntar dig, sÃ¥ när andra behandlar dig med respekt och kärlek, slÃ¥r du ifrÃ¥n dig och kan inte ta in det”
Jag kunde inte protestera mot orden. Kände bara direkt: “Ja, sÃ¥ är det“. Men jag sÃ¥g inte felet nÃ¥gonstans. Jag behandlar för den jag är, och när folk fÃ¥r för sig att behandla mig pÃ¥ ett annat sätt, sÃ¥ mÃ¥ste jag slÃ¥ ifrÃ¥n mig. Kan inte tillÃ¥ta andra göra fel pÃ¥ det sättet – trots att de tror att de har rätt. Folk trodde Hitler hade rätt ocksÃ¥. Han mÃ¥lade bilder, jag mÃ¥lar ord och pixlar. NÃ¥gon mÃ¥ste visa människan att andra inte har rätt. Det rätta sitter i dem själv. Visserligen en paradox att jag skall kunna säga det och de skall lyssna pÃ¥ mig – men det är paradoxerna som gör det självklara tydligt.
Livet lyssnade och svarade: “Jag vet vad jag vill svara, men det är inte upp till mig att säga Ã¥t dig att du har fel… För det har du ju inte!! Och det är där felet ligger… Ingen har fel… Vi andra ser dig som en helt fantastiskt underbar varelse, helt olik alla andra varelser vi nÃ¥gonsin har träffat pÃ¥ och försöker bemöta dig pÃ¥ det sättet. Medan du, i dina ögon, inte är värd nÃ¥got och förstÃ¥r inte varför vi andra blir frustrerade över att du inte ser det vi ser… Bah, det är sÃ¥ svÃ¥rt att förklara… Det kan rent av vara helt omöjligt att förklara…”
Det omöjliga
Det känns
som jag
Uppdaterade mig kring vänner och bekanta över facebook istället. Martin Westerstrand skrev nÃ¥gra intressanta ord om en tanke att fÃ¥ göra en p-plats av Vatikanen. Följt av ännu ett briljant uttalande frÃ¥n den overkligt efterblivna katolska kyrkan. De är verkligen med i matchen, de stackars tokindoktrinerade idioterna, som han uttryckte det: “– Katter och hundar är säkrare i djuraffärer än i händerna pÃ¥ PETA-anställda. Djuraffärer kopierar i alla fall inte religiösa motiv som de sedan utnyttjar i billiga oreligiösa syften. PETA är bedrägliga.” Godnatt och tack.
Petter “Pst/q” Stenqvist kommenterade: “Men de är en absolut i en föränderlig värld. En konstant. SÃ¥ länge katolikerna stÃ¥r kvar sÃ¥ vet jag var jag befinner mig i världen. Annars… fÃ¥ händer i världen har lika mycket blod pÃ¥ sig som den katolska kyrkan. Märkligt att de inte har fÃ¥tt Nobels fredspris ännu. Det är ju fan 36 Ã¥r sen Kissinger fick det sÃ¥ det är väl dags att en ny folkmördare fÃ¥r priset.”
- Sabbaten, sabbat en sak, en smak av sakrilegium
Sagt att, exakt att allt saktat ner som aktat
Maxat vax när min suffisans går från suffix till krucifix
Musik i blodet en duktig fix och tio bud är en lustig vits
Lustigt, visst. Så vitt vitsen berättar ett vitten kallt
Medan vittnen bevittnar en vitterlek, men bitterhet vittrar allt
Dom smickrar falskt, om dom alls bär vittnesmål
Pyttesmå skiftningar i skriften är allt, lilla flickidol
Flippar hål i massor av dom tåligaste av papyrus
Dom dåligaste skyr oss under paroller av martyrlust
Att lyriskt inte, har inte funnit att det funnits anledning
Allt enligt mina egna tidsenliga ansenliga anspelningar
Meningar är markeringar
Spelningar är amorteringar
Korrigeringar poleringar
Och placeringar poseringar
Prioriteringar: Skriv upp text som uppväckts, ex uppväxt
Ge upp excess och ex sexsexsex ex och invänta min upptäckt
För spelningar är amorteringar
Korrigeringar poleringar
Och placeringar poseringar
Meningar är markeringar
Spelningar är amorteringar
Korrigeringar poleringar
Och placeringar poseringar
Förevigat, som förevigt, adekvat stor
Rader över och horisontradar runt ekvatorn
Det är klart, klon, jag hatar dig med råge äckel
Ska vi slåss?, Fråga, tecken frågetecken
Och gå på dricken
superstjärna, jag super gärna
ensam, en sann korrupt samarit med superhjärna
Super järn efter annat
detta har jag anammat
Ibland brukar jag blandbruka bra, bland annat
Kan stamma fram anagram med tungan i min mun
I sammanhanget ‘synonym’ är ett ton tunga minimum
Ett medium i essens, i sitt esse i en essä
Jag ska vinna, tills dess är ni pop-ess med passé
Ess i medial är Pst, med rötter i medievaltal
Sant, samt mer populär än gymnasialt mediaval
I medeltal är allt CD-skval, och det är TV:s val
Hiphop, det känns som om du inte kan se dess kval
Hur en som du, en som du, ville en som du
kunde en som gud, ens om gud känns om du
Klarar något, förstår ingen, alla sitter, för står ingen
För du inte gör det, sluts först då ringen
Meningar är markeringar
Spelningar är amorteringar
Korrigeringar poleringar
Och placeringar poseringar
Meningar är markeringar
Spelningar är amorteringar
Korrigeringar poleringar
Och placeringar poseringar
Om du vill visa visa män
visa en, visa men
Visa den visan vis-Ã -vis
så vi vet att den är värd visa än
Dom prisar den, men sa att män sa bra men en ljög
Män ändra, den enda sen ände men en dög
Men ändes eländes återstår, vi återgår till planen
Lämnar en plan helt planenligt, alltså plan enligt planen
Examen för en muterad gud, sätt samman ex amen, textstammen
Sex “aa, men”, följt av sex amen
Mannen, ibland förstås jag, i band ibland slangen
I brand bland ett gäng ljumma män på blandbanden
Klangen är min märkligt skevt uttryckta verklighet
Verksamt fet, verksamhet, manifesterar verksam sket
Samvetet säger: hiphop har det attans felet
med meningslösare meningslösande än debattpaneler
Jag fattar spelet, din situation är recitation
alltså pares inom parentes
Allt som du hatas, hartass
Ja, vi kan för många ord,
för långa ord, för svåra ord,
för tröga ord, för djupa ord,
för skeva ord, för sneda ord,
för böjda ord, förnöjda ord,
för höga ord, för låga ord,
för skeva ord.
Faktum är den det, att vi kan, alldeles för snygga ord
Det känns som att slå på vågor