FÃ¥-talet
Reading Time: < 1 minuteSkrev tidigare om ett ytans sökande, och följde det med ett intressant samtal utifrån en vacker bild:
- – världen är såååå ytlig.
– Det är märkligt att folk bara gÃ¥r pÃ¥ ytan – men samtidigt sÃ¥ är det som är ytans syfte, att visa nÃ¥got man vill förmedla…
– folk har en benägenhet att tro mer pÃ¥ vackra människor än fula.. som om vackra är mer ärliga… barn tycker oxÃ¥ om skönhet… kan börja grÃ¥ta tex om d ser ett fult ansikte..
– Men är det verkligen sÃ¥ att de grÃ¥ter för att ansiktet är fult, eller för att de känner att personen själv känner sig ful för att alla andra tycker det om den?
– Tror de blir rädda. Typ hjälp ett troll 🙂
– Fast… Det är väl bara vuxna som blir rädda för trollen och förklarar för barnen hur farliga de är – barnen tycker ju trollen är spännande och de ser bortanför deras utseende, om ingen lärt dem nÃ¥got annat….
– Mmm… fast spädbarn förstÃ¥r inte vad vuxna säger…sÃ¥
– Fast allt sägs inte med ord… Ibland är det vilka bilder man ger dem och den känslan som man sänder ut – lite samma sak som att barnen tyr sig till sin mamma och pappa, utan att nÃ¥gon sagt Ã¥t dem att det är deras föräldrar pÃ¥ ett sprÃ¥k som de förstÃ¥r 😉
Sen fastnade jag för ett ögonblick pÃ¥ Femman och den brittisk dokumentär frÃ¥n 2008: “Human ape”
Såg bara en kort passage, men den var intressant. Det handlade om hur man hade en mörk box där man skulle göra en tiotal olika saker för att få ut en godisbit. Både människor och aporna kunde lära sig att upprepa samma sak och därmed få ut det som de ville ha.
Sen gjorde de om samma sak. men med en genomskinlig box, där man kunde se att ingen av de saker man gjorde pÃ¥verkade möjligheten att fÃ¥ godisbiten, utöver den sista rörelsen. Men ändÃ¥, trots att baren kunde se det – sÃ¥ upprepade de precis alla steg som de blivit visade för att fÃ¥ godisbiten – men när det kom till apan, sÃ¥ gick den direkt pÃ¥ godiset.
Frågan man ställer sig. Vem är därmed klokast?
Innan man säger apan, så är det klokt att tänka efter igen.
För det handlar om mer än att fÃ¥ godiset, det handlar om att kunna ta till sig ett mönster, att kunna inordna sig (jaja, inte alltid det bästa – men för att kunna bryta sig ut, sÃ¥ mÃ¥ste man förstÃ¥ hur det är inne) och det handlar om förmÃ¥gan att upprepa samt att förstÃ¥ en större bild.
Det är inte alltid det man ser som är målet.
Pratade sedan också om chanser i livet. Hur många skall man ge folk och är det inte bara bättre att skita i dem och gå vidare med andra?
Min tanke var följande:
- Nej, för det skulle vara som att man skulle skita i kompisar frÃ¥n dagis bara för att de bar blöja, eller för att man inte förstod vad de sa 😉
– Alla utvecklas, allt kan ändras, och jag tycker att det är det som gör mig till en människa… Att kunna förstÃ¥ och se det, och inte vara fastlÃ¥st i en uppfattning om hur nÃ¥got var en gÃ¥ng i tiden…
Men som sagt detta är enbart min syn pÃ¥ det hela, och jag vet att den inte delas av sÃ¥ mÃ¥nga… Men jag är hellre ledsen 20 gÃ¥nger för att vara glad en gÃ¥ng, än att aldrig fÃ¥ vara glad för att jag inte vÃ¥gat vara ledsen…
Det handlar inte om att ta det bästa
det handlar om att våga få
NÃ¥got som är ovanligt i vÃ¥rt Ã¥rtal…