Andsvar
Reading Time: 3 minutesAndas till svar över tankar som träffar mig medan jorden faller under mina fötter och jag läser om den i tidningen…
- Sturebyflickan överklagar dom
Den 16-åriga flickan och en jämnårig pojke dömdes för mordet på en 15-årig flicka i Stureby. Nu kräver flickan att bli frikänd eller att få straffet sänkt
Jag undrar verkligen hur man tänker? “Jag var med och tog livet av en människa, men tycker att jag straffas för hÃ¥rt i antalet Ã¥r som jag fÃ¥r som straff innan jag bli fri igen” eller vad?
Tydligen är det så att hon gör det för att killen som var med fick ett lägre straff.
Men det gör bara att jag tycker att hon skall fÃ¥ ett höjt straff. Varför? Jo, för det visar ju pÃ¥ att hon inte förstÃ¥tt vad hon gjort – och i princip upprepar samma sak igen. Hon jämför sig med nÃ¥gon annan och tycker sig ha rätt till vad den fÃ¥tt…
Så vems är ansvaret i allt egentligen.
För mig själv är det ganska simpelt. Det är alltid ens eget ansvar. Oavsett om det gäller otrohet, sjukdomar eller mord. SÃ¥ länge man själv medverkar utan att stoppa det sÃ¥ är det ens eget ansvar – ingen annans, oavsett hur mÃ¥nga som säger att man är tvÃ¥ om det. Han tvingade mig att göra det. Hon var med om det ocksÃ¥. Vi bÃ¥da hade ansvar. Allt är ren bullshit. Ansvaret ligger helt och hÃ¥llet pÃ¥ sig själv.
Kom att tänka på det gällande en annan artikel i Metro också, en artikel där de pratade om att Två tredjedelar av allt skräp på gatorna är fimpar.
Svaren i MetrofrÃ¥gan: “Vad gör du med fimpen när du rökt klart” visar pÃ¥ hur samhället format människan: “Fimpar den pÃ¥ marken. Jag kan ju inte stoppa den i fickan. Hur kul är det att gÃ¥ runt och bära pÃ¥ den?“. Det gick bra att bära den innan, och hur kul är det för t.ex hundar att kliva pÃ¥ dem? Det andra svaret var: “Fimpar den pÃ¥ marken. Jag tycker staten borde ta mer ansvar och sätta upp fler askkoppar pÃ¥ stan.“. Tycker han att staten skall ta det frÃ¥n skatten som även icke rökare betalar och att vi skall lägga pengar pÃ¥ det istället för t.ex. sjukvÃ¥rden? Tror knappast att han skulle tycka det var bra om staten höjde prisen pÃ¥ tobaken för att finansiera askkopparna pÃ¥ det sättet. Undrar om han ens funderat pÃ¥ sitt eget ansvar
Resonerar folk likadant efter att de bytt blöjor pÃ¥ barn eller om de har vanliga sopor. Det är ju inget kul att gÃ¥ och bära pÃ¥ dem? Fast jag vet vad svaret är – Jag har sett hur det t.ex. ser ut pÃ¥ Hötorget innan sopbilarna kommer pÃ¥ morgonen.
Mer som jag reagerade på. Milda byggde Årets största pepparkakshus på Stockholms Central av 92kg Milda. En pepparkaksdeg på över ett halvt ton användes, 639,3 kg. Jultomten kommer dit och skall bo där ett tag.
Under egentligen hur mÃ¥nga nätter kostnads för det hade räckt till alla uteliggare som värmer sig pÃ¥ centralen, eller hur mÃ¥nga barns hunger det hade kunnat hjälpa i utlandet (eller pÃ¥ de frivilliga nattvandrarnas soppkök för ungdomar pÃ¥ drift och andra utanför samhället)… Fast det är ju sant. De tänker inte Tomten eller företagen pÃ¥, det är ju bara en saga pÃ¥ TV pÃ¥ julafton som ger en mysig stämning hemma som handlar om att dela med dig och tänka pÃ¥ dem som inte har…
Sen läste jag ocksÃ¥ om att “Nu är lockpriserna tillbaka” gällande bostadsrätter i Stockholm. PÃ¥ mäklarfirman Erik Olsson, som tydligen fingerade i pÃ¥fallande mÃ¥nga fall, sÃ¥ hade man sÃ¥lt en 3:a för 44% mer än utsatt pris – men de valde att inte svara tidningen. PÃ¥ FastighetsbyrÃ¥n där man pÃ¥träffat ett fall med ett pris pÃ¥ 39% mer än vad som begärts sÃ¥ förnekar man att det skulle varit med medvetet lockpris, men det hela blir bara sÃ¥ lustigt uppenbart med hennes svar – som säger precis det motsatta: “Vi mÃ¥ste börja pÃ¥ samma pris som övriga marknaden gör. Annars skulle ju inte folk komma och titta“. AlltsÃ¥, man lockar dem med ett osant pris för att de skall komma och titta – dvs ett lockpris…
–
Jag lÃ¥g och vilade sökte min andning och ork. Allt kändes bara sÃ¥ tungt. Men plötsligt sÃ¥ lättade de svaga drömmarna och jag kände att jag orkade resa mig ur soffan – med öppna ögon trots att det var mörkt. Jag trodde att det berodde för att jag hade vilat klart. Men nu när jag ser, sÃ¥ ser ag en annan sak – som gör att det känns som en själslig symbolik…
En av de personer som jag har djupast i mitt hjärta och själ – en person som jag bär sÃ¥ djupt att det kan gÃ¥ evigheter utan att vi talar eller syns, vi kan till och med snacka skit om varandra och nästan hata uppsynen av den andra ibland, men ändÃ¥ alltid landa i en kärlek till vÃ¥ra liv – lite som att möta sig själv utan att se samma sak – har haft sin blogg stängd under en tid.
I samband med att jag vaknade, så öppnades den bloggen igen.
Min ande svarade mig
Det var inte jag…
…och hela min själ log.