Vi som lever mellan
Reading Time: 2 minutesHäller varsamt upp lite spår av min själ från tider när man jagade här och nu, men innan man insåg att när man kom fram så var det redan då och sen.
- den varsamma känslan av att vara…
till svaga toner
dansade fingertopparna
lätt
över starka konturer av
tunga
stillastående bergstoppar
som viskade tyst
“här“
Sanningen är inte alltid verkligheten, och verkligheten är inte alltid sanningen.
Det går över. Det gör det alltid. Det är därför som vi har tiden, så att vi kan gömma dagar som denna under ett berg av sekunder. Pressa samman askan och skapa diamanter formade som våra tårar.
Svara aldrig “Okej” om du inte tycker nÃ¥got är OK. Tycker du det är synd eller dumt, eller bra, svara dÃ¥ det. Säg bara inte “Okej“, pÃ¥ samma sätt som du inte skall säga att du “FörstÃ¥r“, för det gör du inte – du tror dig eventuellt kunna relatera till det som nÃ¥gon annan känner – men att förstÃ¥ är nÃ¥got annat.
Det är tåren du känner
innan du gråter för mig
För tår
mer än vad livet
egentligen verkligen
förmår
FrÃ¥ga mig inte om du fÃ¥r. Jag har lärt mig att en frÃ¥ga bara är en test. Svarar jag inte rätt sÃ¥ fÃ¥r jag det tillbaka sen, mÃ¥ngfalt. Att frÃ¥ga mig är att tvinga mig fatta beslut Ã¥t alla, för andra än mig själv. Det ger mig inget val, inget utrymme – utan bara en press att inte tänka pÃ¥ mig själv.
Säg vad du vill och känner – lev inte genom mig, lÃ¥t mig fÃ¥ se din kontur
från sidan
När du går vid
min sida
Ta för dig av mig. Bara gör det du tycker känns rätt. FrÃ¥ga inte. Jag kommer att stöta bort, för det är vad jag lärt mig, men mitt hjärta är fortfarande mitt – sÃ¥ som min själ, och där kommer värmen att byggas.
Har lärt mig under så många år att jag inte räknas, att jag inte är viktig eller har någon betydelse. Vad jag gör och gillar är ointressant.
Två saker som jag burit med mig de senaste 20-25 åren är dels att jag inte behärskade orden och dels att man inte behövde vara orolig för att jag skulle vara otrogen, för jag såg inte så bra eller intressant ut.
Det är vad jag lärt mig. Min kropp och liv har varit döda, men min själ har levt i smyg.
Jag var inlåst i något som inte tillät mig att vara, så jag flydde in till min fantasi och själ, där det inte fanns några grindar och stängsel. Tror det är därför folk kan känna igen och ta till sig mina ord idag. För de speglar inte den tunna ytan som bara passerar genom vårt synfält, utan orden reflekterar det som ingen annan hör, det som vi upplever när vi själva känner.
- ligger blödande på het asfalt
Skuggan av dina steg
färgar
den nylagda asfalten
svart
kring konturerna av mitt blod
röda
hjärta som andas
vita
moln då de skuggar dig