För att samla allt det svåra i en relativt enkel och sammanfattande introduktion, så drar vi upp följande riktlinjer och markeringsreferenser:
Folk pratar om detta med kommunikation och möten kring två saker: Kroppsspråk och i viss mån även IQ (intelligens).
Men vad det i grunden egentligen handlar om idag är vad som kallas Microuttryck och Ickeverbal kommunikation (NVC, Nonverbal communication).
Detta i sin tur bygger ofta på en speciell typ av inlärd kunskap, något som kallas för Känslomässig intelligens (EQ, Emotional Intelligence) och Social kompetens/intelligens (SI, Social Intelligence).
I dagens samhälle har man länge haft en förkärlek att prata om en sk. verklighet kontra t.ex. internet och “Nätet” – och i jobbsammanhang har nu ju den bilden av verkligheten börjats ändras med fyra olika varianter, Artificiell intelligens (AI, Artificial Intelligence) som kan hjälpa till att scanna igenom ansökningar, förstärkt eller sk. Augumented verklighet (AR, Augumented Reality), där man kan få utökad hjälp och information kring saker, “vanlig och traditionell” Virtuell verklighet (VR, Viritual Reality), där man t.ex. kan få träna på olika fysiska delar, utan att göra det “på riktigt” och en blandning av allt ovan i en Blandad verklighet (MR, Mixed Reality) – detta kallas även en Immersiv och Utökad verklighet eller upplevelse (XR, Immersive technology / Extended reality).
En term som ligger lite utanför detta, men som även är relaterad är de sammankopplade termfamiljen UX och UI (UX, User Experiance. UI, User Interface), som handlar om hur mottagaren upplever och använder den information och saker som den får tillgång till – och det blir relevant i på vilket sätt mottagaren uppfattar, tar in och behandlar t.ex. de CV:n, mail och videos som man skickar in.
För, i allt detta med möten under 2010-talet, så handlar det inte längre enbart om sk. “face-2-face” och det personliga mötet – även om vi själva tycker och upplever det som det viktigaste, utan även alla de intrycken som vi lärt oss att tolka samt ur vi kommunicerar bortom själva orden – vilket inkluderar om vi skriver med stora eller små bokstäver, vilka emoji’s vi använder och vilken färg vi har på kläderna vid ett första möte…
Kortfattat: visuell kommunikation.
Hur och varför är det viktigt när man söker jobb samt varför anser många ofta att det inte är något som berör dem.
Vilka signaler förmedlar man och vilka möjligheter skapar man?
Kort: Varför har vissa det lättare och vissa det svårare, trots att båda kanske är likvärdiga eller t.o.m. att den som har det lättare, inte behövt jobba lika hårt?
Utmaningen idag är att vi har fyra generationer att ta hänsyn till, och forskning har visat på att man ser på detta med bilder på helt olika sätt.
Först har vi 40-talisterna som inte ser och tror att detta med bilder och liknande är något för dem, just för att de själva inte kan se eller förstå hur de blir styrda och påverkade av det.
Därefter har vi Generation X, som delvis förstår det, men är ängsligt över hur och vad.
Sen kom Generation Y (millenniegenerationen), som tog sig till det hela med hull oh hår och skapade selfies samt hela den polerande influenser kulturen, där yta är allt och lite till.
Men för den nya generationen, Generation Z, så har man märkt att bilderna bibehåller sin vikt i kommunikationen – men istället för polerade, utvalda och fixade bilder, så är det ögonblick och väldigt oförskönande.
De båda två sistnämnda är vad som ofta refereras till som Nätets infödda eller Digitalt infödda (Digital Native).
Det är här som den sk. sociala medvetenheten och upplevelsen kommer in. Med denna kunskap, så kan man styra och påverka vad man visar för resp. grupp – inte i ett syfte att luras eller förvränga något, utan för att på snabbaste och enklaste sätt nå fram till mottagaren på ett sätt där den enklast tar emot det man förmedlar.
– Allt detta är det som utgör grunden, förutsättningarna, plattformen och dagens situation när det kommer till att adoptera, utveckla, bemöta och medverka i en digital kommunikation.